Våtdräkt, boogieboard och smärta

Så hände det tillslut, jag blev påtvingad att skaffa våtdräkt och hänga med Eddie (även känd som "Big Panda" ;-)) till stranden.
Detta var för två veckor sen... Efter den första turen i vattnet (med en allt förliten boogieboard) så var jag hooked. Det är något helt speciellt att fånga (eller bli fångad?) en våg och hänga på in till stranden. Hela upplevelsen är underbar. Att känna denna kraft (som ofta slungar en X antal meter bak, oftast fler än man tagit fram) gripa tag i brädan och bära fram en i full fart... Det går inte riktigt att beskriva.
Men när du väl provat den upplevelsen en gång, så vill du (eller iaf jag) uppleva den igen och igen, och igen. Jag antar att det är det som gör att folk kommer tillbaka gång efter gång.

Nu förra helgen så var det memorial day, dvs, tre dagars helg. Både jag, Eddie och (Mighty) Mike såg fram emot att få surfa tre dagar i rad. Så när väl lördag eftermiddag rullade runt och man hade tröttnat på att jobba så drog jag och Eddie på oss våra våtdräkter och vandrade ner till stranden med brädorna under armen.

Mike, stursk som han var, kom också med, dock endast iförd shorts. Något som han ganska snabbt ångrade då vädret inte var det bästa. För utan sol är havet fortfarande kyligt, så tio minuter in i vågorna så gav han tummen ner och drog sig tillbaka. Själv fortsatte jag och Eddie att jaga vågor.

Tyvärr var denna lördag inte den bästa för surfning, vågorna var många men små och väldigt knepiga att fånga. Men man skall akta sig för att dömma ut naturen, det kan straffa sig. Vilket jag fick lära känna, för vid ett ouppmärksamt tillfälle så lyckades jag slå i en våg på ett sådant sätt att min boogieboard slog i revbenet med full kraft. Det är då man inser med vilka krafter man leker med. För nu sitter jag vid min dator och håller mig för samma ställe, ty jag har troligen fått en spricka i revbenet.

Ingen mer surfning på minst en månad, inga kraftansträngningar rent generellt med höger sida.

Surf sa räven, surt sa jag.